Tavla Fatimas hand
Här vilar den femfingrade handflatan inte ensam på en blå bakgrund: den kröner en panna, täcker en mun, håller en tårformad sten vid en kind. Kollektionen Tavla Hand av Fatma samlar kvinnoporträtt där amuletten blir levande smycke, i en palett av malva, elfenben och koppar genomkorsad av akvarellfärgstänk. Kristallpärlor, hängande tofsar och pasellblommor återkommer som ett gemensamt ordförråd. Kom närmare: dessa öppna handflator bär något av den tysta gest som födde dem.
Tavla Fatimas hand i orange och bladgrön geometrisk med överlappande trianglar – Abstrakt solcirkel – Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand korall och grått med utspädda stänk – Lodräta pastellfärgade rinnor – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i korall och ankblått geometriskt – Det vakande ögat – Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i svart och gult med skulpterat öga - Metalliska guldglitter - Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i svart och gulmarmorerad med ingraverade mönster - Gyllene kattöga - Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand gul och svart med tvåfärgad bakgrund - Hyperrealistisk gyllene iris - Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Ansikte i lila och guld med tredje ögat – Gyllene tårstrimmor – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i lila och guld med öga – Mystisk väckelse – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i svart med mångfärgade stänk – Skyddande explosion – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Silhuett i beige och elfenben med pärlhalsband – Strålande ornerad huvudbonad – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand blommig guld och elfenben – Skyddande offergåva – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Ansikte i guld med svarta tårar – Skyddsslöja – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i elfenben och blekt pärlblått – Pärlemorskimrande reliefvolyter – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i elfenben och guld med skulpterade pioner - Blå pärlemorögon - Fatmas hand-utgåva273,90 €
Tavla Fatmas hand i elfenben och pudrat blått med pärlemorpärlor – Blå centralblomma – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i guld och genomskinligt grått filigran - Detaljerade fransar - Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i beige och koppar med pastellblommor – Diskret hängande pompom – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i turkos och guld med infattade stenar - Juvelglimt i marmorerat mönster - Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i lila och guld med smyckeshängande – Tår av sten – Utgåva Fatimas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand turkos och orange med blå blommor – Ingraverade ädelstenar – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i rosa och gult stänkt – Urban revolt – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand i rosa och guld över ansikte – Intensivt urbant ritual – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatmas hand svart med fuchsia och neongul droppning – Gyllene romb med triangel – Utgåva Fatmas hand273,90 €
Tavla Fatimas hand i lila och elfenben med kristallpärlor - Ömtåliga akvarellstänk - Utgåva Fatimas hand273,90 €
Allt om Tavla Fatimas hand
- Presentation av tavlan Hand av Fatma
- När det blå viker för malvan
- Handflatan vilad mot huden
- Pärlor, tofsar och rinnande färg
Den här kollektionen samlar porträtt där khamsan lämnar juvelerarens monter för att vila mot ett ansikte. I en tavla Hand av Fatma är den öppna handflatan aldrig en isolerad symbol mitt på en enfärgad bakgrund: den kröner en panna, täcker en mun, håller en tårformad sten vid en kind. Det är en kollektion av kvinnor lika mycket som av händer, och det är förskjutningen som ger den enhet: det skyddande tecknet blir åter smycke, buret av någon.
Den andra länken mellan dessa dukar är färgen. Det blå från souk-amuletterna har fått vika för en palett i malva, violett och rosa, värmd av guld och koppar, mjukad av elfenben och beige. Akvarellen flödar medvetet över: färgstänk, rinnor, fuktiga ringar runt fingrarna. Kristallpärlor, ullens tofsar och pasellblommor återkommer från verk till verk som ett gemensamt ordförråd, det för smycken i Maghreb, där handen aldrig burits ensam utan alltid mitt bland andra hängsmycken.
När de hänger på väggen beter sig dessa tavlor först som porträtt, sedan som symboler. Blicken ser ett ansikte, ett material, en färg; betydelsen kommer sedan, för den som känner till den. Det är det som gör att de kan finnas i en hall, en korridor, ett sovrum eller ett vardagsrum utan att påtvinga något budskap. Malvan och kopparn går väl ihop med obehandlat trä, orå linne, terrakotta och benvita toner, och får särskild värme på kvällen, under lågt ljus.
Den här kollektionen talar till dem som vuxit upp med handen någonstans i närheten: runt halsen, ovanför en vagga, ingraverad på en dörr. Den talar också till den som bara ser en vacker form, en öppen handflata, en gest av lugn. Mellan dessa två finns inget missförstånd: dessa dukar bär ett medelhavsarv utan att göra det till en emblem, och väljs lika gärna för sin mjuka palett som för vad handen alltid velat säga.
Malvan, elfenbenet och kopparn: färgen i en tavla Hand av Fatma
Varför har det skyddande blå försvunnit från dessa tavlor Hand av Fatma?
Leta efter blått på dessa dukar: det finns inget. Det är det första som slår en när man känner till khamsan, för i souken är den nästan alltid kobolt eller indigo, från keramiken i Nabeul till luckorna som målas om varje vår. En tavla Hand av Fatma öppnar sig däremot mot malva, violett, puderrosa, elfenben. Frånvaron är ingen nyck: det blå var botemedlets färg, den man applicerade på ett föremål för att neutralisera en blick. Genom att ta bort det lämnar dessa verk amuletternas register och för handen in i porträttets register.
Titta i stället på var denna malva sätter sig: som en slöja bakom en nacke, som skugga under ett kindben, som en fuktig gloria som sprider sig på papperet runt fingrarna. Det är en utspädd färg, nästan aldrig lagd i helytor. Den har ändå en verklig källa i Maghreb, utanför amuletterna: jakarandaträden som violetter avenyerna i maj, bougainvillea kastad över kalkvitt, de ockrafärgade väggarna som blir parmaviolett en halvtimme före natten. På väggen agerar den violetta färgen annorlunda än turkosen på skyltfönstrens khamsor: den skriker inte, den slår sig ner, och laddas med rött så snart lampan tänds.
Varifrån kommer kopparn som omger fingrarna och värmer upp dessa malvor?
Metallen är aldrig en bifigur på dessa dukar: den omger fingrarna med en gyllene linje, tänder pärlorna i en rad, rinner genom ett hår, lägger sig som pulver på en kind. Denna koppar, denna matta guld, ibland en nästan rödaktig gyllene ton, utgör den andra konstanten i en tavla Hand av Fatma. Nyansen har en precis adress: gatorna där kopparslagarna i Fès och Marrakech arbetar, där det hamrade kopparn får orangefärgade reflexer som rör sig med ljuset. Den har en andra, mer intim källa: hennan, kopparfärgad på handflatan innan den mörknar.
Denna gyllene linje gör först ett kompositionsarbete: det är den som för blicken tillbaka till handflatan när malvan i bakgrunden börjar sluka allt. Den förhindrar också att paletten glider över i kyla, och räddar violetterna när dagen faller och väggarna tappar sina färger. I ett rum skapar den en bro till det man redan äger: ett handtag, en lampa, en ram, ett bricka. Där det blå i amuletterna skulle ha krävt en anpassning, fäster guldet vid vardagliga föremål, och duken slutar vara en påkommen detalj.
Elfenbenet och pasellblommorna runt handflatan är inte en tom bakgrund
Runt fingrarna låter dessa tavlor breda ytor av elfenben, beige och krämvitt andas, insprängda med pasellblommor. Denna ljusa bakgrund är inte ett tomrum: den påminner om kalken och tadelaktväggarna, den råa ullen i en haïk, papperet som akvarellisten lämnat naket. Blommorna kommer för sin del inte från ingenstans: handen tecknad med henna är aldrig slät, den fylls med rosetter, prickar och slingor. Dessa pasellfärger tar upp den fyllningen men löser upp den.
Denna klarhet verkar först på själva handen: omgivna av krämvitt framträder de fem fingrarna direkt, och pasellblommorna håller sig i bakgrunden i stället för att tävla om blicken. En sådan bakgrund äter inte upp ljuset, den reflekterar det, vilket gör dessa dukar läsbara där andra slocknar: korridor utan fönster, trappuppgång, sovrum. I svagt ljus håller malvorna sig fortfarande och pasellerna undviker glasmålningseffekten i en mättad palett. Kvar blir en mjuk vägg att leva med, som man kan betrakta länge utan trötthet.
Vad en hand målad direkt på ansiktet förändrar i en tavla Hand av Fatma
Här bärs handen alltid, aldrig hängande i tomma luften
Det är den mest omedelbara egenheten hos dessa dukar: handflatan flyter aldrig ensam i mitten av komposition. I en tavla Hand av Fatma kröner den ett hår, vilar mot en kind, glider in i ett smycke. Historiskt är det för övrigt just dess plats. Khamsan skapades inte för att betraktas på avstånd: den var dörrklapp, tecknad med henna i handflatans fördjupning, tatuerad på en hud, sydd på ett barns klädnad. Den har alltid behövt ett levande stöd.
Resultatet på en vägg är mycket konkret: man ser ett ansikte innan man ser ett tecken. Symbolen påtvingar sig inte vid första blicken, den upptäcks vid den andra, vilket gör att dessa dukar kan leva i en hall eller ett gemensamt rum utan att hålla ett tal. En annan följd: amuletten i skyltfönstret är symmetrisk, med två tummar, en form som ingen mänsklig hand har. Här är fingrarna anatomiska, med sina veck och naglar. Skyddet slutar vara en emblem och blir åter någons gest.
Kräver dessa tavlor Hand av Fatma tystnad?
Täckta munnar, slutna läppar, sänkta eller bortvända blickar: tystnaden löper genom dessa tavlor Hand av Fatma som ett motiv i sig. Även här säger bilden sanningen. Innan den är ett föremål är khamsan en gest: den uppsträckta handflatan, fingrarna spridda, som åtföljs av formeln khamsa fi ainek, fem i ditt öga. Man visar den just för att slippa nämna det man skyddar sig mot, eftersom att nämna det redan innebär att locka till sig. Denna hand tjänar först till att tiga.
Ingen av dessa ansikten söker blicken hos den som betraktar dem, och det förändrar hur de upptar ett rum. En tavla som tilltalar tröttar snabbt; här stänger handflatan vägen, ögonlocken sluts eller glider åt sidan, och det är just denna tillbakadragning som gör verken beboeliga i vardagen. De passar desto bättre på genomgångsplatser och viloplatser: en korridor man passerar tio gånger om dagen, fotänden av en säng, en vägg mittemot en läsfåtölj. Man återvänder till dem utan att bli uppvaktad, som inför ett välbekant ansikte som inte begär något.
Panna, tinning, hjässa: varför återvänder handflatan alltid dit?
I alla dessa tavlor Hand av Fatma återkommer handen på samma ställen: pannan, hårfästet, tinningen, hjässan, som en huvudbonad. Det är exakt de zoner som kvinnorna i amazighfolken lät tatuera, mellan ögonbrynen, på pannan, på hakan, och som bruiddiadem täcker, laddade med mynt och hängsmycken. Man skyddade det som är utsatt för andras blickar: det blottade ansiktet, och framför allt dess topp.
Denna höga punkt ger dessa dukar deras vertikalitet. Kompositionen stiger: den utgår från en nacke eller en haka, passerar ett ansikte och slutar i en krona av fingrar och pärlor. Den tar därför bättre plats på en smal bit vägg, mellan två dörrar, i en nisch, ovanför ett lågt skåp, än på en bred horisontell yta. Och eftersom toppen förblir den mest laddade punkten återvänder blicken alltid dit: rummet vinner en lätt uppåtriktad rörelse.
Smyckena och stänken som klär en tavla Hand av Fatma
Vad gör dessa pärlor och tårformade stenar runt handen?
Det är sällsynt att handflatan syns naken i en tavla Hand av Fatma. Den är nästan alltid fångad i ett smycke : kristallpärlor, rader av kulor, en tårformad sten hängande vid ansiktets kant. Det är trogen användningen. I smyckena från Maghreb är khamsan aldrig ett ensamt hänge: den trär man in bland bärnstenskulor, korallgrenar och emaljerade silverplattor, som man arbetar dem i Tiznit. Den gäller bland de andra, aldrig ensam i änden av ett kedja.
Droppen återkommer så ofta att den förtjänar att betraktas. En tårformad sten hänger, alltså rör den sig, alltså fångar den ljuset : medelhavsguldsmederna slipade den så av just det skälet. På duken skapar detta hänge en lodlinje som drar kompositionen nedåt och hindrar fingerkronan från att ta över allt. På väggen syns denna vertikal på långt håll; det är ofta den som ger intrycket att verket andas i stället för att bara ligga stilla.
Den hängande tofsen vid ansiktets kant är ingen tom prydnad
En ull- eller silkestofs hänger vid nästan varje tavla Hand av Fatma, ibland elfenben, ibland rosa eller kopparfärgad. Detaljen kommer direkt från smyckena och seldonen i Maghreb: tofsar sydda på brudhuvudbonader, hängen fästa vid huvan på en burnus, färgade ulltofsar fastsatta vid mulåsnornas och kamelernas tyglar. De placerades där en blick riskerade att dröja, så att den fastnade vid det som rörde sig i stället för vid det som betydde något.
Målad behåller tofsen denna roll som lockbete och får en annan: den är tavlans ömmaste punkt, ett mjukt och luddigt material mitt bland metallen, stenarna och huden. Den bryter den högtidlighet symbolen kan införa och hindrar kompositionen från att bli sträng. I ett rum är det ofta den som ett barn pekar på först, och den som gör att dessa verk blir älskade innan de förklaras.
Varför flödar akvarellen över konturerna i dessa tavlor Hand av Fatma?
Konturerna håller inte, och det är avsiktligt: runt fingrarna låter en tavla Hand av Fatma färgstänk, rinnor, fuktiga ringar flöda ut och bita in i bakgrunden. Denna oskärpa har en verklig förlaga. En hennahand är aldrig skarp : pastan rinner lite in i huden, linjen tjocknar, färgen går från saffran till brunt på några dagar. Färgbaden gör samma sak med ullen. Det traditionella motivet har alltid trivts med levande kanter.
Denna frihet för dessa dukar också närmare dagens måleri, de målade väggarna och stencilerna i de stora städerna, där den gamla symbolen dyker upp igen, utslagen, rinnande, självsäker. På avstånd är effekten tydlig: man ser inte ett piktogram utan en målning, med dess olyckor och genomskinligheter. Det är vad som gör att dessa verk kan hålla sig på en dagens vägg, nära ett sparsamt möblemang, utan att likna en skylt eller ett förstorat lyckobringande föremål.
Vanliga frågor om tavlor Hand av Fatma
Denna hand kallas också Mariams hand: tillhör dessa tavlor en enda tradition?
Nej. Dessa dukar tar inte parti: ingen av dem lägger till någon religiös inskription. Den femfingrade handflatan man ser här heter khamsa på arabiska, Fatmas hand efter profetens dotter, och Mariams hand i de judiska familjerna i Maghreb, till minne av Moses syster. Den har cirkulerat från hem till hem runt Medelhavet, buren av grannar som inte bad till samma gud. Målad här på en panna förblir den en delad gest innan den blir ett tecken på tillhörighet.
Att ge en Fatmas hand vid en födelse eller ett bröllop, är det trogen traditionen?
Ja, och det är till och med dess äldsta bruk. Man fäste khamsan vid den nyfödda barnets kläder, hängde den ovanför vaggan, sydde den på brudhuvudbonader mellan silvermynt och bärnstenspärlor. Dessa dukar förlänger detta bruk snarare än att uppfinna det: en prydd kvinna, en handflata lagd mot pannan, pärlor, en tofs. Det är en gåva som säger att man vakar över någon utan att behöva skriva det, och som sedan går i arv.
Vad skiljer den från det blå nazar-ögat, som man ser överallt i Medelhavsområdet?
Nazaren är ett öga: en blå glasskiva som fixerar och återkastar blicken med blicken. Khamsan är däremot en öppen handflata, en gest man gör med kroppen. Skillnaden syns tydligt på dessa dukar: varken kall blå ton eller hypnotisk cirkel, utan fingrar, hud, koppar och malva. Man hänger upp det ena för att möta något, det andra för att lugna, och det andra passar mycket lättare till varma toner.
Läs mer
Våra artiklar om detta ämne
- Fatmas hand: avkoda varje symbol innan du väljer din tavla
- Fatma-handen som tavla i barnrummet: symbolik, färger och säkerhet
- Fatmas hand: vilken tavla ska du välja utifrån din inredning?
- Tavla med kulturell symbol för hallen: Fatimas hand, venetianska masker och skyddande ansikten
- Tavla med indisk mandalakultur: skapa en bohemisk chic väggutställning med Fatimas hand
- Tavla med masaikvinna afrikansk: en vardagsrumsdekoration i samtida stil med karaktär


